The subtle art of not giving a fuck och två andra uppenbarelser

Du har hört det förr. Nån åker till Bali för att hitta sig själv, läka nått hjärta hit, nån själ dit, hitta mannen eller kvinnan i sitt liv, meditera tills man är medvetslös för att sedan återuppstå med nått bättre en lappskojs i hjärnan. Det är liksom same old, same old. Spirituella yogis har mycket att hämta på den här ön. Ibland blir jag nästan provocerad av hur “into it” man bör vara för att verkligen passa in. Kanske är det därför som andra typer av aha-upplevelser blir så mycket starkare för mig. Typ som att läsa en bok med ordet fuck i titeln.

The subtle art of not giving a fuck, av Mark Mason, är briljant. Jag har inte ens kommit halvvägs men jag är redan såld. Den mannen snackar sanning så man blir kissnödig av nervositet inför livet. Hör bara på det här:

Look, this is how it works. You’re going to die one day. I know that’s kind of obvious but I just wanted to remind you in case you have forgotten. You and everyone you know will soon be dead and forgotten. And in the short amount of time between here and there, you have limited amount of fucks to give. Very few, in fact. And if you go around giving a fuck about everything and everyone without conscious thought or choice – well then you’re going to get fucked.

HERREGUD. Den du. Inte fan vill man bli fucked av livet, right? Och så kommer det bästa:

Essentially, we become more selective on the fucks we are willing to give. This is something called maturity. It’s nice, you should try it sometime. Maturity is what happens when one learns to only give a fuck about what’s truly fuckworthy. Therefore – only focus on the giving a fuck when it was your turn to give a fuck.

Mycket fuck nu alltså. Men hallå! Han har nått där alltså. Sluta bry sig så inåtahelvete mycket om allt och alla, bry dig om det som du vill bry dig om och inte en tum mer. Läs boken. Ba gört.

Sen var det en uppenbarelse till som du behöver veta. Det kom inte ur en bok utan ur munnen på mina kära vän Marica som just nu är här och hälsar på. Hon sa: anledningen till att det händer så mycket saker i vissa människors liv är för att de utsätter sig för mycket saker.

Jomen hej, dt där lät väl givet?! Men tänk på det. Jag får ofta höra att GUUUUD hur kan du råkat ut för så mycket konstiga saker. JO kära ni, det beror på att jag utsätter mig för dem. Jag går på dejter med snubbar som redan på förhand verkar lite lustiga av den enkla anledningen att jag gillar att bredda perspektivet, lalla runt lite utanför normen. Men då får man också dejter där killen snattar en kaka på Espresso House eller plötsligt visar sig ha fobi för rulltrappor. Jag reser massor, just nu dessutom själv, och då är det kanske inte så konstigt att väskor försvinner, flyg försenas, blodvite uppstår eller att jag får giftemålsförslag av balinesiska män som är lika höga som en minipalm från IKEA.

Jag utsätter mig för saker, därmed händer det saker. Så nästa gång du sitter där hemma och funderar på varför inget händer i ditt liv – börja med att utsätta dig för livet.

Sist men inte minst så kommer här en uppenbarelse som en av de där dejterna leverade över en burgare i Kungsan. Vill bara tillägga att det här faktiskt kom från en väldigt göllig kille utan synbara fobier eller kleptomani-drag. Hur som, så här gick konversationen:

Jag: Jag känner mig lost, vet fan inte vad jag pysslar med i livet just nu.

Han: Fast då är du inte lost.

Jag: Eh jo.

Han: Nej.

Jag: Nähä? Vad är jag då?

Han: Att vara lost innebär att man hade en väg framåt med ett bestämt mål men som man sedan av olika anledningar tappade sikte på. Men målet och vägen finns kvar. Du säger själv att du inte har en väg eller mål just nu. Alltså, du är inte lost. Du bara är.

Jomen den dejten – vilken hit! JAG BARA ÄR. Vilka jävla skillnad från att vara lost. Jag bara är. Lever på. Jag är inte lost. Jag bara är.

Vad är du?

7 reaktion på “The subtle art of not giving a fuck och två andra uppenbarelser”

    1. EH JA. Klockren var ordet! Artikeln alltså. Han har ett tugg som passar mig haha! Kul att du läser här, hoppas du mår fint <3

    1. Men durå! Vilken tur att du hade på dig den där vita minnesvärda bodyn första dagen i jkpg så du direkt landade in i min mentala karta <3

  1. Ännu ett härligt inlägg❣️ Så fint att läsa dina texter!
    Inte är du lost……. fortsätt att äga dig själv så bra som du gör!!! Du är superwoman!❤️
    Kram M-A

    1. Jag älskar att du är här och kommenterar! Å att bli kallade superwoman är inte fy skam – TACK!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *