Om 36h får jag sällskap

Att dra iväg själv på den här resan var en självklarhet. Det var som om att varenda cell i min kropp skrek efter att få göra annat än jobba. Se annat än kontor. Känna annat än stress. Det spelade ingen roll att ingen hade möjlighet att följa med, jag behövde göra detta NU. Den här resan är därför på sätt och vis en present till mig själv. Och just ordet själv är kanske ledordet för resan i sig.

Inte ett ensamt ensambarn

Jag har alltid trivts bra med att vara själv. Det finns givetvis många förklaringar till det men jag tror att mycket kan tillskrivas det faktum att jag är syskonlös. Då tvingas man förhålla sig till sig själv mest hela tiden, inga bråk, inga uppmärksamhetstävlingar. Men heller inga självklara lekkompisar. Jag tror min otroligt livliga fantasi kommer från att jag spenderat måååååånga timmar lekandes just solo. Täljt barkbåtar, hoppat studsmatta, badat, ritat och kanske framförallt – fantiserat ihop, berättat och skrivit sagor i mängder. Sida upp och sida ner. De där sidorna har varit en trogen följeslagare hela livet. Dagbok har dock aldrig varit min grej, det känns som en press. Måste. Skriva. Varje. Dag. Nä, jag vill skriva när andan faller på. Det är därför det ibland kommer komma mycket på en gång i den här bloggen och ibland blir lite tyst. Jag hoppas du hänger med ändå. Jag sätter heller ingen prestige i dess innehåll. Jag jobbar med copy, med att skriva för webben, men här skriver jag först och främst för min egen skull. För familjens och vännernas skull. Inte för världens.

Men lika mycket som jag trivs med att hänga med mig själv, lika förbaskat överjävligt skitlycklig är jag att min vapendragare Tessan landar på Bali om ganska exakt 36 timmar. Jag får uppgradera mig från hostel till hotell, kanske se mig i en ordentlig spegel för första gången sedan jag kom hit och dessutom få matsällskap på kvällarna. För let’s face it. Att käka middag själv är ganska tråkigt.

Bilden är visserligen från Vietnam, år 2011, men i samma veva var vi här på Bali.
Då första gången tillsammans, nu tredje <3

Water is life

Ikväll ska jag för övrigt gå på ett seminarium om vattenbrist på ett faaaantastiskt coworking-ställe 1 minut från där jag bor – Dojo Bali. Recension kommer i nästa inlägg.

Kan inte hela mitt gamla jobb komma hit istället 😉 https://www.dojobali.org/

3 reaktion på “Om 36h får jag sällskap”

  1. Tack för alla fina texter❣️
    Skriv en roman hördu!! Du skriver så bra!
    Hoppas ni får härliga veckor du o Tessan! Håll er undan dumheter Nu har ni ingen ”syrra” med er.
    Kram

    1. Men tack snälla! Vi ska hålla oss satans långt bort från allt som säger “utkiksplats+vatten” haha!
      Är så glad att dotra er är här, ikväll ska vi fira med finmiddag! KRAM

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *