Jag har dejtat två läkarstudenter – samtidigt

Vi satt där och såg på varandra över varsin skål med tofu. Vi berättade våra livshistorier, jämförde resrutter, skrattade åt alla språkförbistringar detta land erbjuder, delade Bali-tips och skålade i flaskvatten. Klämde in en minut balinesisk dans (vi kom lite sent dit…) och avslutade kvällen med en drink med det komiska namnet Let your hubby home. En drink som också fungerade som hemmahamn åt en gul badanka. Det var på det hela en väldigt lyckad kväll.

Undrar du vad jag dillar om? Jo, jag hittade mig två läkarstudenter från Lund på Facebook, Elvira och Stina. Eller de hittade mig. De skrev att de var satans trevliga och undrade om det fanns någon mer med samma karaktärsdrag. Jag vinkade och på den vägen var det. Rubriken på detta inlägg får det att låta väldigt mycket hetare men det var alltså bara en middag 😉 Jag tyckte nämligen att det var läge att fira att jag nu varit iväg en månad. Och fira, det gör man faktiskt inte själv.

Tick, tack…

Men FATTA hur snabbt tiden går. Det känns inte rimligt… Skrev inte jag webbtexter om lyxbilar på BMW nyss? Stressade med ett nyhetsbrev som behövde få trackade länkar? Försökte tidrapportera INNAN det arga mailet från ekonomiansvarig damp in i brevlådan 10.01 på måndag morgon? Det känns som ett annat liv.

Att hänga några timmar med dessa två väldigt trevliga och roliga damer gjorde mig i alla fall påmind över två saker:

  1. Gud vad jag börjar bli gammal.
  2. Gud vad jag är glad att jag inte är ung.

Damerna var, som ni förstår snäppet yngre än mig, 23 och 25 år. De stod mitt i sina läkarutbildningar, hälften vunnet så att säga. Ändå var de båda på ett break, en termin helt off från plugg. De sa att de behövde göra något annat ett tag “innan de sitter fast med jobb och sånt”. Jag berättade, hyfsat stolt ändå, att man minsann kan ta ett break sedan också. De såg lite lättade ut.

The eagle has landed

Jag har nog för övrigt aldrig känt mig så bekväm i en ålder som nu. 30 var en väldigt bra siffra. 31, snäppet mindre charmig att se på. Oavsett så känns det stabilt. Man har liksom skakat av sig en hel del hjärtekross, jobbförvirring och allmänt existenskaos och landat. Visserligen med vrickade fotleder och svett på överläppen men ändå, man står där med fötterna på jorden. Mina två nya bekantskaper har så många frågor, beslut och vägskäl framför sig… Herregud. Så. Skönt. Att. Slippa.

Det bidde visst inte som det var tänkt

Med det sagt är jag ju inte fri från alla problem bara för jag blivit äldre. Oh no. Jag är så långt bort från den plats jag trodde jag skulle vara på vid den här åldern.

Jag har inget jobb. Det jag hade sa jag upp mig ifrån.
Jag har ingen karl. Den jag hade sa jag hejdå till.
Jag har inga barn. De jag lånar tillhör andra.
Jag har ingen villa. De 36 kvm jag äger är de minsta jag någonsin bott på.
Jag har ingen som säger hej till mig när jag kliver innanför dörren. Jag måste säga det högt till mig själv. (Which I actually do at times.)

Ändå känner jag mig mer tillfreds nu än någonsin. Men att hantera ovan, och det faktum att man plötsligt trillat ganska rejält utanför mallen, är ett konstant sorgearbete. Det ligger liksom där och pyr. Ibland knappt märkbart men plötsligt som en fullfjädrad skogsbrand. Vill poängtera att det här inte är menat som nått slags snyftinlägg. Det är bara så det är. Lever som bekant life full on ändå – hey, jag är ju på Bali för fan <3

Men visst, om du har en singelman på cirkus 195 cm som ligger och skräpar någonstans så kan du lämna mitt nummer till honom. Det är helt okej om han är läkarstudent, de är bevisligen supertrevliga.
(Skriver det här, just in case: 0707421296)

Med vänliga hälsningar,
Let The Hubby Home

6 reaktion på “Jag har dejtat två läkarstudenter – samtidigt”

  1. Du fina och underbara människa! Älskar att läsa dina välformulerade texter❤️ Hoppas du påbörjat den där boken redan, jag kommer lätt köpa ett av de första egen! Puss på dig

    1. Sötnöt, tack så mycket! Och jag älskar att få en kommentar så jag vet att någon läser <3 Och tro mig, om det blir en bok så behöver du inte köpa någon haha! Du kan FÅ 😉

  2. Och jag tänker gud vad jag är gammal….. har fortfarande ett missat sabbatsår mellan gymnasium o högskola och ett missat barnår eftersom jag startade grundskolan ett år tidigare. Summa två år att tillbringa på en ö någonstans! Dags nu!?
    Det kanske inte har med ålder att göra utan mod och att faktiskt bara göra det man vill……
    Skönt att du hittar många härliga möten!
    Nu är det fler än jag som vill se dig på bokhyllan!!
    Kram

    1. Sorry för mkt segt svar, har haft riktigt rocky nät här sista dagarna. Men ja! Klart som fan det är dags nu, ta H-G och åk! Lovar att du ska få ett signerat ex den dagen jag har lyckats klämma ur mig en bok 😉 <3 Kram på er!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *