137 dagar, 34 boenden och 2 sidospeglar senare

Nu är jag hemma. Hur det känns? Tomt.

Att åka till Bali är det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv. Att våga. Att satsa. Att göra. Fy i fan vad fint det känns.

Men nu, ja nu känns det lite konstigt att vara hemma. Älskar att krama på familj och vänner men jag saknar den vardag jag hade skapat för mig själv där nere. Den där jag vaknade tidigt, drog upp gardinerna och fick en ljuschock i ansiktet. Den där frukosten bestod av frukter i fyrfärg och dassigt vitt bröd med not so sunny side up-ägg. Den där jag kunde varva deadlines med dopp i det blå och solnedgång i ljummen sand. För lite jobb har det ändå blivit. Och plugg. Jag har inte såsat runt precis hela tiden 😉

Jag har inte heller legat på latsidan vad det gäller att packa upp och ner saker i ryggsäcken. Hela 34 boenden räknade jag till vilket i snitt innebär fyra nätter per boende. Det innebär dock inte att jag har bott på 34 orter. I Canggu har jag exempelvis bott på åtta ställen fördelat på sex områden. Ni hajjar.

Det är intressant det där vilken bild man hade innan man åkte. Att jag inte ville fastna på en plats kändes givet men jag trodde nog inte att max fyra nätter skulle få det att klia i resgenen igen. Men så blev det.

Här är ett gäng andra siffror, om du är nyfiken.

  • Var borta i 4,5 månad.
  • Betalade mellan 98-309 kr per natt för boende, oftast landade det på 150 kr.
  • Snittade utgifter på cirka 13 000 i månaden, i det inkluderas tutti. Det var lite över förväntad budget men när man flyttar på sig mycket går en del pengar på taxi, flyg och båt. Om jag rest MED någon hade jag kunnat dra bort cirka fem lax eftersom jag löpande betalade för två sängar och solo-taxi.
  • Flög till Australien två vändor: Perth i juli, Sydney i augusti
  • Flög till Malaysia en gång: Kuala Lumpur i september
  • Drack sex öl totalt, utöver det några glas vin och en kvälls praktfylla i Sydney vilket överlag gjorde denna resa väldigt vit. Skönt.
  • Noll är antalet Scootrar som jag har hyrt eftersom jag anser att det hade varit jävligt synd att dö bara för att man råkade titta åt fel håll i en korsning (vänstertrafikshelvete).

Så vad händer nu?

På jobbfronten är tanken att fortsätta frilansa ett tag. Känslan av säkerhet som ett fast jobb ger kommer säkert komma krypande men nu rider jag på vågen av att allt är möjligt och att jag har stolpe in. Behöver du copy-hjälp så vet du med andra ord var jag finns. 😉

På det personliga planet så känner jag mig otroligt nöjd, stolt och ja i brist på bättre ord; cool, som gjorde det här. Nu har jag varit hemma en vecka och det är läskigt hur snabbt man kommer in i gamla vanor och lunk. Jag försöker därför att varje dag påminna mig om det jag gjort och upplevt samt vårda relationerna med de jag har träffat under resans gång. Speciellt en relation…

Äventyret fortsätter alltså. Vill du förresten läsa om fler Borgströmska betraktelser, även om de just nu är från hemmaplan? Lämna gärna en kommentar i så fall så jag vet att någon bryr sig HAHA!

Oavsett så vill jag säga tack till dig som peppat och överöst mig med kärlek under det senaste halvåret. Tänk att få ha så många godhjärtade människor runt mig. Tack, tack och tack igen. <3

Och just ja, sidospeglarna! Jag är oskyldig till kraschandet av dem men fick en smärre chock både första och andra gången de rök. Vid båda tillfällena missbedömde uppenbarligen mina kära chaufförer millimeteravståndet mellan oss och mötande trafik. Läs gärna det igen: MÖTANDE trafik. Så här har vi det enda jag inte saknar med Bali – trafiken.

I övrigt är denna gröna fantastiska ö och också kringliggande öar forever in my heart, jag blir nog aldrig klar med att upptäcka dem. Vi ses snart igen. <3

8 reaktion på “137 dagar, 34 boenden och 2 sidospeglar senare”

  1. Hej!
    Ja fortsätt skriva! Kommer sakna dina fina texter från resan….. får läsa om de du skrivit tidigare!!
    Det är en hel novellsamling!
    Hoppas ändå att du ska trivas hemma i Sverige en stund innan det blir ny resa …… snart!
    Kramar M-A

    1. Det är redan nedräkning till nästa resa så snart kommer det fler betraktelser från fjärran. Tills dess ska jag väl kunna klämma ur mig något från hemmaplan. Tack för troget läsande! KRAM

  2. Du är så jäkla bäst!
    Det har varit grymt kul att följa dig på dina äventyr och läsa dina minst sagt välskrivna texter. Du är och har alltid varit en förebild för en liten syster som jag
    Vi ses snart och pratar äventyr irl

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *